Järnvägsminnen 7 Ångloksminnen

Järnvägsminnen 7 Ångloksminnen.

Bertil Rehnberg, född 1932, fick sina första kontakter med järnvägen vid morfars banvaktsstuga utanför Skärblacka på den smalspåriga Norra Östergötlands Järnväg (NÖJ). Skolåren tillbringades i Finspång och Norrköping med dagliga resor på Östergötlands järnvägsnät. Han skaffade sig då ingående kännedom om såväl personalen som den rullande materielen. Vid mitten av 1950-talet tillträdde Bertil Rehnberg en tjänst på Maskintekniska byrån (Mbr) på Kungl. Järnvägsstyrelsen. Där sysslade han med rullande materiel, främst ånglok, men även diesellok och rälsbussar. Han hade många kontakter med lokstationer och huvudverkstäder runt om i landet och lärde sig att både elda och framföra ånglok. Ett av hans mest intressanta uppdrag var att hjälpa Järnvägsmuseet att sätta ånglok Prins August i körbart skick inför SJ:s 100-årsjubileum 1956. År 1960 övergick Bertil Rehnberg till Motala Verkstad och blev försäljningsingenjör för lok och vagnar. Under 1960-talet hade MVAB stora framgångar med sin lokproduktion som kulminerade med samarbetet med ASEA och NOHAB om Rc-loket. Senare gick han över till annan yrkesverksamhet, men har ändå behållit sitt intresset för järnvägen och sina gamla kontakter med kollegor och andra järnvägsintresserade.

Hårdpärm, inbunden, 129 sidor,färg/svartvit.